snart två år sedan tyckte jag att det skulle vara skönt att bli av med några av de överflödiga kilon jag bar omkring på. jag började röra på mej fler ggr i veckan, drog ned på kolhydraterna och mådde rätt bra. Sedan fick jag höra om dieten LCHF; ät mycket fett, håll dej mätt och gå ner i vikt utan att anstränga sig! Jag gick in för detta sten hårt + träning. Mitten av sommaren hade jag väl tappat några kilon, men det gick ju såå trögt.... Jag fick då tips om naturdiet; låg kalori diet som består av 5 shakar/dag= 500 kalorier. Med den här dieten gick man garanterat ner i vikt om man behövde inte anstränga sig alls! Jag inhandlar en kur för 2 veckor och startade. Visst gick jag ner men suget efter mat var outhärdligt... Så smart som man är bestämmer man sig för LCHF igen, som är rena motsattsen (stackars kropp!) Jag gick ju så klart upp lite och fick då för mej att om jag inte behöll all mat (kalorier) jag åt skulle jag inte gå upp i vikt mer. På hösten 2010 började jag spy upp det jag ätit, till en början bara de gånger det blivit "för mkt" mat, som senare ledde till allt oftare, jag bytte ut kräkningarna mot ännu en naturdietskur. Jag tyckte jag hade det under kontroll fram till jul/nyår 2010, då bestämde jag mej för att 2011 skulle bli ett år utan kräkningar och en normal vikt ned gång. Då hade jag gått ner ca 15 kg. Jag Började trappa upp med riktig mat lite smått (och behöll den), men förutsättningarna för det var att jag skulle ha sten koll på hur många kalorier maten innehöll och att jag gjorde av med det + lite till. I julklapp fick jag ett gym kort av mamma å pappa på maserhallen och det blev flitigt använt! Min dag kunde börja med en timmes promenad till skolan, 1 hårdbröd macka till frukost, 1 shake till lunch, en timmes promenad hem, sen till gymmet där jag kunde vara upp till 4 timmar, sedan hem och äta en sallad till middag, som kunde ta upp till en timme att göra för att jag skulle väga och räkna kalorier i allt! och då menar jag allt! Jag kunde inte bli bjuden på mat och om jag blev det åt jag bara det jag visst inte innehöll så mkt kcal, sedan blev det antingen en timme på cykeln eller en löptur. Att handla kunde ta mej flera timmar för att jag skulle jämföra alla kcal värden på varorna. Jag gled ifrån hela min familj och mina vänner. Jag var inte social alls, det ända jag tänkte på var att gå ner i vikt och hur bra allt skulle bli när jag var klar. Vid påsk 2011 hade jag kämpat mot vikten i ett år och lyckats gå ner 38 kg. Jag hade då slutat helt med shakar, men åt väldigt lite och tränade väldigt mkt. Jag lovade alla runtomkring mej som vid det laget började bli riktigt oroliga, men jag brydde mej inte, att jag skulle trappa ner på träningen och äta mer, då kom suget efter alla näringsämnen som jag hade brist på, jag kunde äta allt och lite där till, då kom även kräkningarna tillbaka, jag åt och spydde i omgångar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar