Det kunde hålla på hela dagarna, jag skämdes, mådde skit dåligt, tyckte jag saknade disciplin och fattade inte var suget kom ifrån!

Alla runtomkring mej sa att jag var grymt smal och att jag borde ge mej med all träning. men det ända jag såg var mina feta ben och magen som aldrig ville försvinna. Hela sommaren 2011 varvades med träning, kräkningar och kcal räkningar, jag vägde då 50 kg.

Jag hade under en längre tid vetat om att jag hade problem, men det var när sommarlovet led mot sitt slut som jag insåg att jag aldrig skulle orka med skolan om jag fortsatte så här och att jag aldrig skulle kunna ta mej ur mitt beteende på egen hand. Jag drog ut på det in i det sista men dagen innan skolan började drog mamma med mej till både skolsköterskan och ungdomsmottagningen, tillslut hamnade jag på en klinik i Falun för personer med ätstörningar.

Jag befann mej i helvetet och insåg att vägen därifrån inte var varken rak eller lätt.

Så nu vet ni om min resa till botten och jag ska sedan skriva hur jag kämpat till dit jag är i dag och min fortsatta strid mot en normal relation till både mat och träning.